Hivlingen´s X-Harry
Hej!
I dag tänkte jag berätta lite om Harry, familjens egen hund. Ett bra exempel på en hund som går från stor problemhund till en snäll familjehund igenom att bara få göra det som han tycker är roligt och det han är avlad för.
Jag hade harry från att han var åtta veckor gammal tills han var lite över ett år. Han var en mycket krävande hund som krävde 24 timmars träning och uppmärksamhet. Jag höll på med allt från att lägga blodspår till lydnadsträning.
Han var väldigt duktig och lydig så länge man gjorde något med honom, men så fort det inte handlade om Harry så var han som en helt annan hund. Han klättrade på väggarna, gjorde hyss och förstörde saker för ca. 30 tusen svenska riksdaler, har vi räknat på i efterhand.
Det hela handlade om och gör änn idag, att han är en mycket orolig hund som behöver otroligt mycket stimulans och träning och enkla och strikta regler. Det gick nätt och jämnt att ha honom hos mig, det var kämpigt men det gick!
Sen till sommaren flyttade han upp till min mamma och pappa, som det var sagt då han nu i höst skulle börja jaga. Citerar från min mamma: "det är som att leva i ett fängelse i sitt eget hem". Då de inte kunde ha något framme och inte kunde ha öppet någonstans, för då han förstörde han och levde rullan. Mina föräldrar var väl inte lika konsekventa som jag hade varit, och de har sina egna metoder. Men vad som funkar för dem får funka för dem då det är de som har Harry nu.
Vi har väntat med att jaga in honom då han är en tysk jaktterrier, och de är kända för att vara väldigt skarpa i sin jakt och att vänta 1½ år är en bra idé. Det blir då en bättre jakthund av dem, och de blir inte för tuffa i sin jakt.
Jag och Jimmi var ju hemma i gamla Oskarshamn som jag skrev innan. Och vilken skillnad på hund. Pappa hade börjat jaga in honom i veckan och där med fick han utlopp för sitt naturliga beetende. Han var som en hund ska vara i helgen, han var mest bara med och var inte beroende av att göra något hela tiden. Han var en avslappnad och stimulerad hund. Då blir man glad inombords och lydnaden jag lagt ner på honom kommer de att ha användning av.
Min älskade lilla Harry.
Mer kommer det imorgon, då jag ska träna klicker med de tre bushundarna!
Tills dess hopp och lek!
I dag tänkte jag berätta lite om Harry, familjens egen hund. Ett bra exempel på en hund som går från stor problemhund till en snäll familjehund igenom att bara få göra det som han tycker är roligt och det han är avlad för.
Jag hade harry från att han var åtta veckor gammal tills han var lite över ett år. Han var en mycket krävande hund som krävde 24 timmars träning och uppmärksamhet. Jag höll på med allt från att lägga blodspår till lydnadsträning.
Han var väldigt duktig och lydig så länge man gjorde något med honom, men så fort det inte handlade om Harry så var han som en helt annan hund. Han klättrade på väggarna, gjorde hyss och förstörde saker för ca. 30 tusen svenska riksdaler, har vi räknat på i efterhand.
Det hela handlade om och gör änn idag, att han är en mycket orolig hund som behöver otroligt mycket stimulans och träning och enkla och strikta regler. Det gick nätt och jämnt att ha honom hos mig, det var kämpigt men det gick!
Sen till sommaren flyttade han upp till min mamma och pappa, som det var sagt då han nu i höst skulle börja jaga. Citerar från min mamma: "det är som att leva i ett fängelse i sitt eget hem". Då de inte kunde ha något framme och inte kunde ha öppet någonstans, för då han förstörde han och levde rullan. Mina föräldrar var väl inte lika konsekventa som jag hade varit, och de har sina egna metoder. Men vad som funkar för dem får funka för dem då det är de som har Harry nu.
Vi har väntat med att jaga in honom då han är en tysk jaktterrier, och de är kända för att vara väldigt skarpa i sin jakt och att vänta 1½ år är en bra idé. Det blir då en bättre jakthund av dem, och de blir inte för tuffa i sin jakt.
Jag och Jimmi var ju hemma i gamla Oskarshamn som jag skrev innan. Och vilken skillnad på hund. Pappa hade börjat jaga in honom i veckan och där med fick han utlopp för sitt naturliga beetende. Han var som en hund ska vara i helgen, han var mest bara med och var inte beroende av att göra något hela tiden. Han var en avslappnad och stimulerad hund. Då blir man glad inombords och lydnaden jag lagt ner på honom kommer de att ha användning av.
Min älskade lilla Harry.
Mer kommer det imorgon, då jag ska träna klicker med de tre bushundarna!
Tills dess hopp och lek!
Kommentarer
Trackback
